P.S

Jag har fatt dysenteri 24 timmar innan flygresan hem. Mmmmm...D.S

Ett axplock

av bilder far illustrera vad min resa handlat om i korta drag. Det ar fredag eftermiddag och jag har just avslutat min sista dag pa Mulago Hospital. Kanns alltid konstigt att lamna en plats for sista gangen. Den forsta bilden forestaller en pojke ifran ett IDP Camp i Gulu som var mycket nyfiken pa min kamera. Lopsedeln ar ifran tidningen Red Pepper som kan jamforas med Aftonbladet for att ge er en kansla angaende innehallets legitimitet och trovardighet. Obama ar ju omattligt popular i Uganda ( I sondags horde jag gudtjansten ifran kyrkan pa campus. De sjong forst en sang om Jesus och sen en om Obama) och nu har man upptackt att skillnaden mellan Obama och Osama ensast utgors av en bokstav. Detta har tydligen lett till liknelser i kristna USA men i Uganda ar de som dag och natt. Jag ar osaker pa att Osama sagt det som star(vet nagon han over huvud taget lever??) men kontrasterna forstarks av undertexten till de sma bilderna: "In danger Obama"och "Monster Osama". Den sista bilden ar tagen pa Ssese Island med utsikt over Viktoria sjong storsta skargard.

Just det. Nagon som kommer ihag Dr.Peppes lofte angaende Guns n Roses (numera bestaende av endast Axl Rose ifran den gamla uppsattningen) nagot forsenade skivslapp? De lovade att bjuda alla amerikaner pa en gratis Dr.Pepper om skivan slapptes fore 2009 och gissa vad. Japp, efter 16 ar slapps skivan nu i december och far av Dagens Nyheter far betyget godkand. Dr .Pepper star vid sitt dyra ord.

Det har varit intressant att skriva och beratta om min resa genom denna blogg men utan lasare ar det intet vart. Tack for ert intresse. Osakert om jag fortsatter att skriva pa bloggen efter att jag kommit hem men spara adressen utifall det blir fler resor framover. Vi ses inom kort./J

Thanksgivning

Nedan foljer menyn pa den amerikanska thanksgivningbuffen jag var pa igar:

Kalkon, potatismos, stuffing, agghalvor, gravy, kokta morotter och vitkol, marshmallows,tranbarsyl, chutney.

Dryck: Vin, ol, lemonad, GT, whisky eller vad du lyckades blanda till sjalv.

Till dessert: Pumpapaj med glass och vispad gradde med kaffe eller te.

Eftet tre manader av Ugandas nagot utarmade matsedel bestaende av 9 delar kolhydrater och 1 del protein, var detta en gastro intestinal bomb.

Glomde jag saga att detta var mat med nordamerikanska matt?

Snart dax att packa vaskan och aka hem till snoblasket jag blivit informerad om. Dock fortfarande nagra svettiga dagar kvar sa jag hoppas jag hinner med en pooldag eller tva innan jag sticker. Vi ses snart./J

To eat a Rolex.

Nagot av det godaste som finns och som raddat manga av mina, ur nutritionssynpunkt uselt planerade, middagar ar Rolex. Rolex ar forutom ett exklusivt klockmarke aven en tomat, paprika, rodlok och vitkolsomelett inrullad i en Chapati. Chapati liknar de mjuka tacobroden. Pa vagen hem till the Edge House fstar en kille och tillverkar dessa gastronomiska hemligheter for en spottstyver. Om man tar vagen forbi frukt- och gronsaksmarknaden har man en perfekt maltid for under 10 kr. Varfor det heter Rolex verkar ingen riktigt kanna till ens i Kampala. Jag har hort historier om grundaren av Rolex. Det sags att det hela borjade 1997 med att en kille borjade tillverka och salja pa gatan. Han oppnade snart tva restauranger och blev rik. Ingen aning om sanningshalten i den histoirien men om Polsemannen och Gyroshaket pa Medis kunde maka lite pa sig skulle vi ha en ny bestseller for den kraftigt berusade och fyllehungrige stockholmaren.

Imorgon bitti springer jag och ca 10000 andra MTN Kampala Marathon. . 21 km(jag gor halvmaran) i avgaser och tropisk varme. Det lar bli en ny upplevelse. Jag har redan gjort Slumrunning, nagot som sakert snart poppar upp som det senaste inom turismen. Vi ovade infor maran i grupp och tog svangen genom Katanga. Man fick hoppa over avloppsdiken och ducka for tvattlinor samtidigt som invanarna skrattade at vad vi holl pa med.

Angaende min roll i golvlaggadet: Jag jobbade hart for jag misstankte att det skulle bli omojligt att organisera nagot som helst arbete. Att jobba hart och inte involvera mig i organiserandet borde till slut leda till att golvet blev lagt och vi kunde aka hem till var o igen var min hypotes. Lite passivt agressivt kanske med knuten nave i fickan liksom men det fanns sa manga kockar dar anda.

Jag ser fram emot ett kocktailparty i Bagis. /J

Ssese Islands

I helgen var jag pa Ssese Islands. Det ar en ogrupp om 84 oar belagna i vastra delan av Viktoriasjon. Jag akte med en van vars van skulle aka. Jag trodde det skulle bli en helg pa stranden med en ol i handen men dar tog jag fel. Resan var organiserad av Rotaryklubben och i priset(100000Ush, ca 400 kr) ingick, forutom logi och mat, anglaggningen golv i en blivande medicinsk klinik. Forutom nagra mazungos(vita manniskor) var resten av resenarerna rika unga ugandier.

Vi kom fram till huvudon efter 1 timmas bussfard och 3 timmars batfard. Under hela denna resa hade mina ugandiska medresenarer agnat sig at ett massivt drickande av alkohol. Val framme at vi middag och alkoholfesten fortsatte. Tidigt nasta morgon kl 6 vacktes vi av att Alexis,en av de som druckit mest kvallen innan bankade pa allas dorrar och skrek i megafon: Wake up, waaaake up, ocg det var dags for en loprunda. Efter frukost satte vi oss i sma och ur ett sjosakerhetsperspektiv, mkt tveksamma batar och akte til grannon dar vi skulle lagga golv. Innanfor 4 vaggar och ett tak fanns smatt stampad jord. 150 meter nadanfor kullen fanns stora och sma stenar. Med oss hade vi skottkarror. Efter en hel dag av extremt oorganiserat arbete fanns fuktig cement istallet for jord.

Vi fick Talapiagryta, kokbanan samt nagon form av grillspett till lunch som tack hjalpen. De sa att det var notkott men de enda daggdjur jag sag pa on var get, hud och apa, forutom mannisakorna da, sa jag vill helst inte tanka pa vad det egenligen var pa grillspetten. Det smakade inte som get.

Jag finner gruppdynamik mycket intressant. Nar en grupp manniskor som aldrig traffats forut star infor att losa en gemensam uppgift sker en rad intressanta handelser inom mycket kort tid. Nagon kommer att valja sig sjalv till chef, alla lar inte hgalla med om att det ar en bra ide och nagra foljer bara order. Det som kravs for att de ska ske ar en tillrackligt kravande uppgift som man inte kan strunta i att genomfora. Om man under dessa omstandigheter lagger till en hel dalgang av kulturella- och arbetsdisciplinara skillnader blir det hela an mer intressant.

Jag undrade senare pa kvallen nar vi kommit tillbaka till var o och Ugandierna aterigen drack sig fulla och festade hela natten, hur de orkade efter en hel dag av fysiskt arbete. Kanske arbetade vi alla inet lika hart for att lagga det dar golvet och kanske ar jag den som bor bara dumstrut for att slitit ut mig i onodan. Hur som helst ar golvet lagt och Johnny Walker-bryggeriet lite rikare idag. /J

Herr Obama

ar helt klart stor favorit till att vinna presidentvalet i denna del av varlden. Ikvall, lokal tid, presenteras valresultatet stat for stat i USA. Tidigast kl 7 imorgon bitti har i Uganda vet vi vad den nya presidenten heter. Detta ar ju ett val som inte bara innefattar amerikaner, utan en hel varld. Exempel pa detta ar det ovantade stod McCain fatt fran Al Qaida pga att han ar for fortsatt aktivitet i Irak vilket fram tills idag visat sig gynnsamt for deras rekrytering.

I Uganda vantar alla med spanning pa att Barack Obama ska halla sitt vinnartal, for han ar stor favorit har. Ingen, och framfor allt inte amerikanerna efter hur de senaste valen sett ut, vagar ta ut nagonting i forskott men stamningen ar anda den att alla vet, alla hoppas, men ingen vagar saga det: Obama vinner. Det vore oerhort ovantat och en riktig kalldusch om McCain tog hem segern.

I Uganda, Kenya och sakert hela den afrikanska kontinenten, finns bara en mojlighet och den ar att Obama vinner. Fragan ar vad de tror att detta kommer att innebara for dem, vad de forvantar sig att han (en manniska) ska gora for dem. Det vore ingen overdrift att saga att man i Uganda givit Obama ett par alldeles for stora skor att bara. Folk bar Obamas bild pa sina trojor och sina bilar. Ibland far jag kanslan av att man vantar pa fralsarens ankomst. Denna langtan ar inget konstigt i ett sa genomreligiost land men lite konstigt nar man tanker pa att det hela bottnar i att Herr Obama ar svart. Denna messiasvantan ter sig dock ironisk nar det samtidigt finns grupper i USA som vill likna honom med antikrist. Kart barn har manga namn. Barack Obama ar framfor allt en amerikan fodd i Amerika. Han gar till val som en framtida amerikansk ledare, inte varldens fralsare. Men i Uganda hoppas man. Likt betydelsen av de brittiska stora fotbollsklubbarnas for ugandierna, som inte har ett enda eget utlandsproffs i den engelska ligan, forlagger man forhoppningen och makten till forandring i nagon annans hander. Korruptionen i Uganda ar enorm. Regeringsfolket roffar at sig och folket far nastan ingenting i detta land fullt av naturtillgangar (man har just funnit olja). Alla vet det och alla finner sig i det. Det finns ju alltid hjaltar som Steven Gerrard, Frank Lampard och Didier Drogba.

Men det finns nagonting hos den mannen, en vision, en hoppfullhet. Mina egna forvantningar ar ocksa hoga. I en tid nar allt kanns forbi och forstort behovs nagon som kan inge hopp om forandring. Oavsett vem som vinner valet, sa vantar ett overfullt skrivbord som Bush lamnar efter sig. En av tidernas storsta ekonomiska kriser, ett amerikanskt valfardssystem i behov av revolution och sa en eftersatt kontinent soder om Europa som vantar pa vandningen mot framgang (Den sista punkten galler bara i det fall Obama vinner). Skulle McCain, mot all formodan(vi har sett det handa tidigare), vinna, vet jag inte vad som hander. Den besvikelsen skulle vara betydelsefull for mig och enorm for Afrika. Det vore att falla pa malsnoret, insikten att en svart person inte tillats vara president och annu ett tecken till att svarta inte ar bjudna att sitta ner vid bordet. Vem vet vilka reaktioner de kanslorna kan skapa. den som lever far se.

Inatt foljer jag valet direkt tillsammans med nagra amerikanska vanner. La Fontaine, en bar i Kampala, har lovat att halla oppet hela natten bara for oss. Maste sova nagra timmar innan det./ J