Ssese Islands

I helgen var jag pa Ssese Islands. Det ar en ogrupp om 84 oar belagna i vastra delan av Viktoriasjon. Jag akte med en van vars van skulle aka. Jag trodde det skulle bli en helg pa stranden med en ol i handen men dar tog jag fel. Resan var organiserad av Rotaryklubben och i priset(100000Ush, ca 400 kr) ingick, forutom logi och mat, anglaggningen golv i en blivande medicinsk klinik. Forutom nagra mazungos(vita manniskor) var resten av resenarerna rika unga ugandier.

Vi kom fram till huvudon efter 1 timmas bussfard och 3 timmars batfard. Under hela denna resa hade mina ugandiska medresenarer agnat sig at ett massivt drickande av alkohol. Val framme at vi middag och alkoholfesten fortsatte. Tidigt nasta morgon kl 6 vacktes vi av att Alexis,en av de som druckit mest kvallen innan bankade pa allas dorrar och skrek i megafon: Wake up, waaaake up, ocg det var dags for en loprunda. Efter frukost satte vi oss i sma och ur ett sjosakerhetsperspektiv, mkt tveksamma batar och akte til grannon dar vi skulle lagga golv. Innanfor 4 vaggar och ett tak fanns smatt stampad jord. 150 meter nadanfor kullen fanns stora och sma stenar. Med oss hade vi skottkarror. Efter en hel dag av extremt oorganiserat arbete fanns fuktig cement istallet for jord.

Vi fick Talapiagryta, kokbanan samt nagon form av grillspett till lunch som tack hjalpen. De sa att det var notkott men de enda daggdjur jag sag pa on var get, hud och apa, forutom mannisakorna da, sa jag vill helst inte tanka pa vad det egenligen var pa grillspetten. Det smakade inte som get.

Jag finner gruppdynamik mycket intressant. Nar en grupp manniskor som aldrig traffats forut star infor att losa en gemensam uppgift sker en rad intressanta handelser inom mycket kort tid. Nagon kommer att valja sig sjalv till chef, alla lar inte hgalla med om att det ar en bra ide och nagra foljer bara order. Det som kravs for att de ska ske ar en tillrackligt kravande uppgift som man inte kan strunta i att genomfora. Om man under dessa omstandigheter lagger till en hel dalgang av kulturella- och arbetsdisciplinara skillnader blir det hela an mer intressant.

Jag undrade senare pa kvallen nar vi kommit tillbaka till var o och Ugandierna aterigen drack sig fulla och festade hela natten, hur de orkade efter en hel dag av fysiskt arbete. Kanske arbetade vi alla inet lika hart for att lagga det dar golvet och kanske ar jag den som bor bara dumstrut for att slitit ut mig i onodan. Hur som helst ar golvet lagt och Johnny Walker-bryggeriet lite rikare idag. /J